Carola Nylund

Provtagning
Nu var det åter dags igen - ett besök till provtagningen på Kirunasjukhus. Ett besök till provtagningen brukar vanligtvis bara ta några minuter, men denna gång ville både Umeå & medicinmottagningen i Kiruna ha prover vilket resulterade i att sköterskan blev tvungen att fylla 13 provrör med blod. 
 
Jag är inte rädd för blod eller nålar, när en sköterska ska sticka mig vill jag helst se på när nålen går in i huden än att titta bort. Jag varken spänner mig eller känner någon typ av oro, jag är snarare nyfiken på allt som görs. 
 
Sköterskan var väldigt förvånad över att läkarna behövde så mycket blod av mig, men hon berättade dock att hon en gång fått fylla 15 provrör. Men det var länge sedan hon ens hade fått fylla 13. Denna gång ville läkarna se hur mina hjärnvärden, binjure, njur & hjärtvärden, kalium, kalcium, kortisol, HbA1c, hur sköldkörteln fungerar m.m ser ut. Det var så mycket så jag kommer inte ihåg allt. 
 
Hur som helst, 13 provrör är ganska mycket. Efter 12 fyllda provrör började jag känna mig kallsvettig och yr, precis som jag gjorde när jag svimmade i Filippinerna. Hade jag stått upp hade jag nog tuppat av, men nu fick jag ligga på britsen och dricka vatten. Det fungerade vilket var otroligt skönt. Jag är väldigt leds på detta nu. Alltid är det något. 
Gulhi, Maldiverna - dag 41
I dag vaknade vi upp pigga (i alla fall Victor) och glada över att återigen få gå ner till stranden och sola samt bada i det kristallklara vattnet runt Gulhi. Vi hade dock inte vädergudarna med oss och när vi gick ut från hotellet möttes vi av tjocka moln och blåst, så vi bestämde oss för att skippa stranden och promenera runt ön istället. Eftersom Gulhi är en så pass liten ö tog det knappt 20 minuter och när vi var klar började mörka moln torna upp sig och vi valde att gå in på vårt rum igen. Sedan kom skyfallet, som höll i sig fram till kvällen. Man kan kort sagt säga att dagen i princip regnat bort...
 
Men från något tråkigt till något positivt: i dag är det Världsdiabetesdagen! Jag har lagt ner lite extra tid på att skriva fakta och mina egna tankar kring diabetes, så det skulle betyda mycket om ni orkade läsa igenom texten. Syftet med världsdiabetesdagen är ju att öka medvetenhet om diabetes samt att stoppa ökningen av sjukdomen. 
Idag lever minst 346 miljoner människor runt om i världen med diabetes enligt statistik från WHO. Beräkningar visar på att mer än 500 miljoner människor kommer att vara drabbade av diabetes till år 2030 på grund av en kombination av befolkningsökning, att fler lever längre samt en förändrad livsstil.
 
Diabetes är världens snabbast växande folksjukdom & upp till en miljon svenskar lever med eller är i riskzonen att drabbas. Varje dag insjuknar två barn i typ 1-diabetes, en livshotande sjukdom som man aldrig blir av med. Typ 1-diabetes kräver livslång behandling med insulin och kontroll av blodsocker. Bara i Sverige dör fem personer varje dag som en direkt följd av sjukdomen. 
 
För 100 år sedan blev 0 % av alla med typ 1-diabetes botade.
 
Idag blir 0 % av alla med typ 1- diabetes botade. 
 
Det är fortfarande oklart för världens forskare varför man får diabetes typ-1 och det finns heller inget botemedel!
Jag har tidigare sett ett inlägg på Facebook som Peter Olsson har skrivit om sin diabetes som jag tycker är så jäkla bra så jag har kopierat och lagt in texten här:
"Jag har sedan den 14 mars 2016 tvingats ta ca 2500 sprutor för att överleva. Utan mina sprutor dör jag. Insulin är ett fantastiskt, livsuppehållande läkemedel men också ett potentiellt mordvapen som kan ta livet av mig vid fel dosering. Att deala med Typ 1 diabetes är en ständig kamp som jag aldrig kan ta ledigt ifrån.

Titt som tätt läser jag om "mirakelkurer" som "gör dig frisk från din diabetes". Ibland får jag till och med små "tips" från folk som "vet bättre". Men om lingon hade gjort mig frisk hade jag flyttat till Norrland och bott bland lingonrisen för längesedan. Och hade motion gjort mig fri från den här skiten hade jag opererat fast en cykel på arslet, tro mig.
Min poäng; tro inte på allt du läser. Det finns idag inget botemedel mot Typ 1 diabetes. Så jag och många med mig kämpar på, förmodligen livet ut, eller tills ett botemedel upptäcks. Dela om du vill så spräcker vi kanske en fördom eller två 💙"

Upptäckten av insulin för 95 år sedan var fantastisk eftersom det förvandlade typ 1-diabetes från en dödsdom till en sjukdom man kan leva med. Men insulin är inget botemedel – det är ett livsuppehållande medel. Tack vare forskningen lever personer med diabetes längre än tidigare och drabbas mer sällan av komplikationer men den förväntade livslängden för personer med diabetes är ändå lägre än för den övriga befolkningen. 

Tecken på lågt respektive högt blodsocker...

Typ 1- diabetes

Igår läste & delade jag en text från Facbook som var skriven av Peter Olsson, även han typ 1 diabetiker. Jag delar sällan inlägg på Facebook, men denna var mitt i prick. Jag har kopierat inlägget så ni kan läsa det själva:

"Jag har sedan den 14 mars 2016 tvingats ta ca 2500 sprutor för att överleva. Utan mina sprutor dör jag. Insulin är ett fantastiskt, livsuppehållande läkemedel men också ett potentiellt mordvapen som kan ta livet av mig vid fel dosering. Att deala med Typ 1 diabetes är en ständig kamp som jag aldrig kan ta ledigt ifrån.
Titt som tätt läser jag om "mirakelkurer" som "gör dig frisk från din diabetes". Ibland får jag till och med små "tips" från folk som "vet bättre". Men om lingon hade gjort mig frisk hade jag flyttat till Norrland och bott bland lingonrisen för länge sedan. Och hade motion gjort mig fri från den här skiten hade jag opererat fast en cykel på arslet, tro mig.
Min poäng; tro inte på allt du läser. Det finns idag inget botemedel mot Typ 1 diabetes. Så jag och många med mig kämpar på, förmodligen livet ut, eller tills ett botemedel upptäcks. Dela om du vill så spräcker vi kanske en fördom eller två 💙" 

---

På skojs skull började räkna på hur många sprutor jag tagit de senaste sju åren - det blev otroliga cirka 15 000. Om jag skulle fortsätta i samma takt tills jag blir 65 skulle det varit över 100 000! Tur att jag nu fått pump som underlättar en hel del.

Om man också räknar på hur många gånger jag stuckit mig i fingret för att kolla blodsockret de senaste sju åren (det ska man göra innan man äter & två timmar efter) skulle det bli cirka 25 000 gånger, har misskött mig lite men ligger dock kring det...  Räknar man ihop det blir det totalt cirka 40 000 stick de senaste sju åren. 

När man ser de siffrorna får man lite av en chock, det är ju helt galet. 

Som Peter Olsson skriver finns det inget botemedel mot typ 1- diabetes. Man kan heller inte "sköta sig" och då inte behöva ta insulin. För mig höjs mitt blodsocker varje gång jag sätter något i munnen (förutom produkter utan några som helst kolhydrater, och det finns det ju inte speciellt många av..) Men även ifall jag endast skulle äta det hade jag behövt insulin - adrenalin, mens, känslor som när man är ledsen, mardrömmar,  sjukdomar som t.ex. förkylning osv höjer också blodsockret. Som typ 1 diabetiker kan man alltså aldrig leva "som en frisk" utan insulin.

Som många diabetiker är jag är extremt trött på alla fördomar om sjukdomen. Idag vet inte forskarna vad det är som gör att människan får diabetes typ 1 (det är absolut inte för att man ätit för mycket socker...) Det finns heller inget botemedel. Visst, forskningen går framåt, men det är en lång väg kvar och jag har fått acceptera att jag troligtvis kommer leva med detta resten av livet. Så enkelt är det.