Carola Nylund

Berlin
 
 
Torsdag 13/8 kom jag hem efter en månad i Kroatien. Jag hade då hela två veckor kvar att njuta hemma i Kiruna innan det var dags att åka tillbaka till Berlin för min andra och förhoppningsvis sista operation. Under de två veckorna som jag hade i Kiruna lyckades jag klämma, knåpa och pressa ihop saker som jag aldrig trodde att jag skulle hinna med denna sommar (antar att sommaren är slut när jag kommer hem) Jag hann bl.a. med att vara i stugan, fixa för två kräftskivor, vara i Norge och fiska, avklara den obligatoriska surströmming premiären, träffa alla vänner, fixa klart det mesta med försäkringskassan, sjukhusbesök samt en fjälltur två nätter med tält och fiskespö.
 
Just nu befinner jag mig på ett hostel i Berlin. Imorgon ska jag till sjukhuset för undersökning, på tisdag skrivs jag in och på onsdag sker operationen. För fyra dagar sedan slutade jag med mitt blodförtunnande som jag inte får ta innan operationen, vilket resulterat i att jag får stroke känslor och mitt ben krånglar mycket. Kan inte beskriva hur otroligt skönt det ska bli att få allt bortgjort. Konstigt nog har jag inte hunnit bli riktigt nervös inför operationen än - den känns fortfarande sa avlägsen! Det ändras kanske imorgon när jag träffar sköterskorna och läkarna som hade hand om mig sist.  
 
Här i Berlin har det varit sol varje dag och imorgon ska det bli 33 grader varmt! I Kiruna ska det tydligen sjunka till minus nästa vecka... Känns skönt att sommaren inte är över för mig riktigt än. Trots det bra vädret längtar jag hem, totalt har jag varit utomlands sex månader det senaste året.
 
 
 Snabb sammanfattningen på fjällturen:
 
Under vandringen till sjön (1,5 mil) svalde jag cirka 10 knott och fick sedan peta ut ungefär lika många från näsan och munnen. Sparkade in fötterna i några stenar så bägge tånaglarna kommer snart vara ett minne blått (hö hö roligt då de verkligen är blåa). Victor fick sin första röding på kastspö vilket var roligt! Det kompenserade de två middagarna han glömde att packa ner i ryggsäcken...
 
En sak som jag verkligen såg fram emot var att försöka ta fina bilder med gopro kameran på turen. Victor fick i uppgift att ladda den, vilket han sa att han gjorde, men när jag startade den på fjället var batteriet helt tomt. Än idag envisas han med att den var full när han tog ut den från kontakten. Jojo hjärtegull...